naturnjut.blogg.se

Några timmars härlig men jobbig vandring på grund av att det mest går uppför kom vi upp på Ärtknubben precis lagom till att få se solen gå ner en helt underbar aprilkväll och percis som en aprilkväll kan vara så var det blåsigt och kallt, eller kanske jag ska berskriva det som friskt.

 

 

Torra kläder på, tända eld, fixa i ordning sovplatsen för natten i ett vindskydd och nu äntligen dags för grillning av några goda korvar, så fantastikst gott. 

 

 

Både jag och Axel, min mellanson, var ganska slitna efter en ganska jobbig vandring och en tuff arbetsvecka så det dags att krypa ner i sovsäckarna tidigt. 

Blev en kall natt, kallare än vad vi räknat med var ungefär -6 grader vad inte vad vi väntat.

Gick OK för mig men det var värre för sonen som hade svårt att få någon värme i säcken och han upptäckte under natten att det gott hål i säcken vid fotändan, inte undra på att det var svårt att få någon värme att stanna kvar. I vilket fall så var det en fantastisk vacker morgon med strålande sol och morgonteet avnjöts direkt från sovsäcken. Så underbart att känna värmen sprida sig i kroppen efter en kall natt. Om jag ska vara ärlig lämnade vi inte sovsäckarna förens vi absolut måste, det vill säga när vandrarkläderna skulle på och vi skulle ta oss vidare. 

 

Nu var det var det bara att köra på, snabb vandring till vi fick upp värmen vi kunde byta ut mössorna mot kepsar. 

 

Det var förvånansvärt mycket snö kvar och den största delen av hela vandringen gick i snö och framför allt nu på dag två var den första halv milen i ganska djup snö vilket gjorde att det var jobbigare och tog längre tid än vad vi räknat med men vem har bråttom? Vi såg spår av lo och tjäderspel men gissar att vi inte fick se varken Lo eller tjäder berodde på att vi pratade nästan oavbrutet. 

 

Framme vid flymyrskojan, en bra rast och övernattningsplats,  blev det en skön paus med både brasa och mat. Med magarna fyllda av både god mat och lakrits så var det bara att njuta av solen i ansiktet och slingrande stigar mot Sörskog, en av dalarna längdparadis. När vi närmade oss Sörskog började det kännas i benen av både vandring i snö och en förhållandevis tung packning men en skön rast på trappan till värmestugan i Sörskog återkom krafterna.

 

Det flöt på fram till den fanstatisk vackra fäboden Faxberg en riktigt dalaidyll väl värt att besöka. Faxberg är en drömbild av dalarna i miniatyr. 

 

Även om vandringen blev lättare nu så blev vi lite tystare, pratde mindre och gick in i oss själva lite mer, passerade vackra platser och lät kilometrarna rulla på. När vi närmade oss slutet med några tuffa kilometrar kvar så är det både glädje och sorg, glädje över att snart få vila trötta ben och fötter och sorgen över att det snart är slut. Det är inte varje helg jag får chansen att få vara så många timmar med en av mina söner och prata om både högt och lågt, det är en njutning för en pappa med vuxna barn. 

 

Turen avslutas med att vi kommer ut på eljusspåret på Dössberget och ser ut över skogar och sjöar. I både ben och hjärta känner jag tacksamhet över den här turen och få njuta av natur, utmaning, fint väder men inte minst tid med min son Axel. 

Ut och njut det är inget du ångrar!

/Stefan